SofiaSundberg

Min blogg verkar bli ganska ensidig just nu.
Men det är otroligt jobbigt att tänka på massa annat.
Man är väldigt tom inom sig.
Men jag är väldigt glad att jag alltid har Magnus hos mig de stunder jag bryter ihop.



Vart styr skuggorna sin flykt,
då mörkret sig så breder ut?
Måhända dit solens sista strålar,
kastar sina änglaspjut.

Vart tar livet vägen,
då berg tycks rämna?
Då man kommit till insikt,
om vad man har att lämna.

Då stigen syns för brant,
och kantad utav tistlar.
Då allt glittrar uti ljusstoft,
på hav av guld och mistlar.

Ty livet är en ocean,
jag äro redo att dyka i.

Med blomman i min hand,
Och tårarna vilandes på kinden,
Jag rör vid det sista kronbladet,
Och ser det flyga bort med vinden...



Jag saknar dig så mycket farfar, men jag är så otroligt
tacksam för att jag fick fira denna sista jul med dig.
Du kommer alltid att finnas intill oss både i hjärta
och själ. Men jag hoppas att du också kommer vaka
över oss från ovan.